Det värmer i hjärtat

Vissa saker i videon kan jag lista ut hur de ska falla ut, men jag blir ändå rörd när det händer. Flickan i skoluniformen, jag säger bara det.

En tanke åt gången

Det kan vara många saker som snurrar i huvudet samtidigt. "Vad ska jag äta till middag? Vad det känns oskönt med de här byxorna. Stackars barn i Filippinerna. Tänk om jag dör imorgon. Ikväll ska jag på spinning, undrar hur det kommer kännas. Vi har slut på tvål hemma. Jag älskar mina föräldrar. Va kul det ska bli med spelkväll på lördag! Undrar vad jag ska ta med för spel, och vad ska vi ha för snacks? Åh, det där som händer på jobbet idag, va jobbigt/kul/ansträngande/högt/intressant det var...........osv........." Det känns iaf som om allt är där samtidigt och svamlar, men det kan de väl omöjligt vara? Det går väl bara att tänka en tanke åt gången? Visst? Eller?

Det känns att jag tänker på många saker. Ibland blir det så fullt av känslor som hör ihop med dem att det liksom blir utmattande. Vad ska jag göra då? Jag försöker tänka om, tänka mindre, och strukturera alla de där små trasselbitarna som flyger omkring. Ibland tänker jag bara på ett ljus och hur det ser ut, bara för att tvinga mig att tränga bort det som blir för mycket. Jag måste det, annars kan jag inte sova. Men ibland är det svårt att bara fokusera. Ljuset är plötsligt svårt att identifiera. Men till sist går det, och jag kan somna. Behövlig vila för och från min hjärna. Jag är glad att jag har den, men ibland är den för mycket för mitt eget bästa. Oroa dig inte, jag kan ta det, jag behöver inte gå på yoga, eller rättare sagt, jag vill inte gå på yoga. Jag kör min ljusgrej istället. Jag måste ha lite fart och fläkt när jag ska träna. Så nu blir det spinning.
Tjo hej!

Fördelsedag

Just det en dag full av fördelar. Frukost på sängen, gjord med omsorg och kärlek. Tårtkalas hos mamma och pappa tillsammans med bror och hans barn samt en vän till familjen som kommit med flera liter hjortron. Ett paket, som innehöll en bok, "Och bergen svarade" Khaled Hosseinis nya bok. Min yngsta brorson, snart tre år, hade redan förhandstipsat mig om att det var en bok innanför papperet.
Sambon fick kvalitetstid med den äldre brorsonen när det skulle byggas en robot i garaget. Den fick namnet Kalle Jansson. Mycket bra och fin blev den.
Sen blev det dags för repetition med Åsmon Brothers inför spelningen i Resele kyrka på torsdag kl 19. Vi fick till bra ljud och ett fint sväng idag. Det är som vanligt härligt med musik!
Lyckliga jag fick till slut komma hem till vårt place där min käraste lagade middag för fullt.
Jag har sen dess kunnat ligga på soffan och beställt musikertillbehör.
Kan man ha en bättre födelsedag? Jag tror inte det, inte jag iaf. Bara fördelar. En fördelsedag!

Tjing!

Lugnet lägger sig

Det känns ganska bra nu. Att bo såhär. Det tog några dagar och ett sammanbrott för mig att acceptera att det är det här som är mitt hem nu. Nu kan jag tänka mig in i att det är häromkring jag ska jobba och verka i mitt liv. Det har varit några hektiska år med flytt från det ena till det andra stället, och jag har alltid vetat att jag ska vidare. Ett års vikariat, ett halvår, ett år med möjlig förlängning osv. Jag trodde att jag skulle bo i Östersund jättelänge, men det blev inte så av livets anledningar. En lite besvikelse eftersom jag är så in i döden less på att flytta, men ändå en del av livets väv antar jag. Det ska väl vara någon mening med allt tänker jag mig, och då kan jag inte göra annat än att anpassa mig och försöka känna mig rofylld.

Sommartider hej hej

Sommaren är här och det är grönt ute. Marken har sin sommardress på och likaså träden. Allt växer så det knakar, och humlen hemma hos mamma och pappa har aldrig varit så prunkande som nu. Den liksom hänger ner i stora nystan för att den inte har någonstans att klättra längre. Gallret ger med sig lite när det kämpar för att hålla emot tyngden från klängväxtens aggressiva framfart.
i början på juni klippte jag bort fjolårets vissna kvistar därifrån och kände mig duktig för att vi för en gångs skulle gjorde det i tid. I grevens tid skulle det visa sig. En vecka senare hade den växt en halvmeter!

Det är ganska nära till mamma och pappa nu när vi har flyttat hem till Näsåker igen. Vi kan se deras hus från vårt nere på byn bara för att vi bor på andra våningen.

Det är mycket att fixa i den nya lägenheten men, det går ganska fort bara för att jag gillar när saker blir klara, och för att vi ska ha inflyttningsfest på lördag... Då vill jag inte att det ska stå en massa kartonger i vägen som folk kan tappa bort sig i.

Ett projekt som vi har startat är att renovera ett gammalt skåp som hämtades från ett fallfärdigt hus förra sommaren. Vi har kommit så långt att det bara är slipningen kvar innan vi ska måla det igen. Det verkar ha varit iaf tre lager färg på det. först ljust brun, sen en annan mörkare brun och sen en ljusblå. Nu kommer det att bli antikvitt eller något liknande.

Såhär såg skåpet ut innan det ens var tvättat.

Nu ska jag fortsätta med mina andra fixarprojekt, som att sy på tyget vi ska ha på sovrumsväggen.

Tankarna går runt, runt som hjulen på bussen....

Nu var det väldigt längesen jag skrev något. Ända sedan oktober. Mycke t har hänt. Vi har flyttat några gånger till, så nu har vi lämnat Västerbotten för Jämtland. Östersund är vårt hem nu, och jobbet ligger lite utanför. 

Det är fortfarande snö ute eftersom våren låter vänta på sig. Det måste göra förfärligt ont när knoppar brister...

Påskriset har iaf skjutit skott medan vi var hemma i byn i en och en halv vecka. Så nu ser det ut som en liten fin nästan utomjordisk grönska på det. Skira, fagra blad.

Livet går framåt hela tiden, nya saker finns att tänka på, det ska grubblas och funderas och sovas lite på nätterna. Ibland vaknar jag alldeles för många gånger. Drömmer gör jag också. Det som behandlas på dagarna i huvudet vill liksom inte lämna mig i sömnen heller. Jag försöker att tänka, "sluta tänk på det där nu", men det hjälper inte alltid. Det bästa är att vara ännu mer bestämd med tankarna tror jag. Övning ger färdighet.

En tisdag

Det har varit en lång dag. Känner att jag vill skriva ett inlägg.

Igår var jag för första gången på två år i Piteå för att sjunga med TG, en kör som jag varit med i under högskoletiden. Det känns väldigt kul att få vara med igen. Det var både välkända och nya ansikten där, men som alltid lika gemytligt och trevligt. Sångerna kändes också som att de fanns kvar i bakhuvudet någonstans. De vi sjöng igår var inte helt nya. Att köra dit och hem i mörkret var däremot inte det roligaste. Kolmörkt och mycket möte och dylikt så att det aldrig gick att ha på helljuset någon längre stund. När det är dubbelfiligt går det väl an, men huvva va otrevligt och trångt det blir på enfilig väg med staket på båda sidorna.

Idag har det varit lektioner i ett kör på jobbet. Knappt någon vila alls. Så är mina tisdagar schemalagda, så trött blir jag. Men det var ändå uppfriskande att gå hem i den första snön för i höst. Jag gillar verkligen snön, så jag tror att jag bor på rätt ställe. Har hört att det tyvärr ska bli varmt igen om några dagar, så jag njuter så länge jag kan av den här minivintern så länge.
Tur också att jag har en bra karl som fixar mat en sådan här utpumpad dag!

Godnatt!